Askims medeltida kyrka

Redogörelse för Askims medeltida kyrka vid Göteborgs Stiftshistoriska Sällskaps vårmöte den 28 april 2007 av direktör Sven-Olof Svantesson, kyrkvärd i Askims kyrka

Underlaget för följande redogörelse är hämtat från bl a:

Diverse skrifter utgivna av Askims Hembygdsförening

Broschyren Askims kyrka 100 år

Tidningsartikel i Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning

Riksantikvarieämbetets bebyggelseregister

Regionmuseum Västra Götaland i Borås

Göteborgs stadsbibliotek: Svenskt Konstlexikon del III av Hahn Lundberger

Askims medeltida första kyrka låg på Kyrkåsen i norra Askim på Askims nuvarande norra kyrkogård. Där restes 1965 en minnessten på precis den plats som kyrkan låg. Kyrkåsen var på 1200-talet en udde i havet. Vattennivån i Askimsviken var då 8-10 meter högre än idag och Askimsviken sträckte sig ända bort till Fässberg eller Mölndal, där den mötte Mölndalsåns dalgång. Viken var segelbar till Kyrkåsen för relativt stora fartyg och för mindre till Mölndal och vidare på Mölndalsån. I norra Askim sammanstrålade viktiga samfärdsleder. Handelsfartyg lade till på Kyrkåsens norra sida där lämningar efter tilläggsplatser lär finnas kvar.

Redan under järnåldern (från ca 400 f Kr) uppstod på Kyrkåsen en handelsplats. Men även mycket tidigare var Kyrkåsen betydelsefull. Här finns stenåldersgravar, skeppssättningar och bautastenar. Till Kyrkåsen förlades också tingsplats, galgbacke och kultplats. På 1000-1200-talen byggdes ganska många kristna kyrkor just på tidigare hedniska kultplatser. De flesta av dessa byggdes i gråsten. Så även Askims första kyrka.

I urkunder från början av 1200-talet omnämndes ”Askheims herad”. I äldre Västgötalagen talar man om att i Askheims herad fanns fem kyrkor som låg i var sin socken, nämligen vad som nu motsvarar Askim, Frölunda, Fässberg, Kållered och Råda. En socken betecknade det område inom vilket människor sökte sig till samma kyrka. Först 1489 omnämns ”Askym Sogn” i skrift. Enligt andra källor omnämndes socknen ”Askeme” redan 1420. Det är typiskt att både namn och årtal varierar i olika källor. Någon exakt tidpunkt när Kållered och Råda lämnade Askheims herad, som samtidigt utgjorde ett pastorat, har jag inte lyckats finna. Det är känt att redan före 1577 var Fässberg ett pastorat och omfattade då bl a Askim och senare även Frölunda med Fässberg som moderförsamling. Det berättas att prästerna som skulle predika i Askims kyrka färdades från Fässberg med båt och lade till vid Kyrkåsen. Den 1 maj 1879 skildes Frölunda och Askim från Fässberg och bildade ett eget pastorat som existerade till 1952 då Askim blev eget pastorat med Rolf Ullstadius som förste kyrkoherde.

Den gamla kyrkans ålder vet man ej med bestämdhet. Den fanns med säkerhet på 1200-talet men kan vara äldre. Den dopfunt av sten som fanns i kyrkan är från 1200-talets mitt och förvaras nu på Göteborgs stadsmuseum.

Någon avbildning av kyrkan finns ej bevarad men av ett inventeringsprotokoll från 1830 framgår att kyrkan var byggd av gråsten och var 36 ½ alnar lång (21,5 meter), 16 alnar (9,44 meter) bred och 16 alnar till åsen. Taket var tegeltäckt. Kyrkan saknade torn men hade en fristående klockstapel med två klockor som nu finns i Askims kyrka i Hovås. På varje sida om mittgången fanns 23 masurfärgade bänkar på ett golv av trä. Dessutom fanns två bänkar i koret. Kyrkan rymde 400 personer. År 1734 försåg göteborgsmästaren Johan Ross kyrkans tak med målningar föreställande ”åtskilliga Änglabilder och moln” som det står skrivet. Kostnaderna var 360 daler silvermynt. På 1800-talets mitt installerades en sexpipig orgel byggd av J. N. Söderling. Det mest iögonfallande i kyrkan var emellertid den vackra altartavlan som utfördes 1726 av bildhuggaren Nils Killman från Borås till en kostnad av 270 daler silvermynt. Samma altartavla finns i den nya Askims kyrka i Hovås.

Som nämnts rymde kyrkan 400 personer men ansågs för liten. Det är intressant att konstatera att 400 platser då var för litet när folkmängden i socknen var ca 1.300 personer, d v s kyrkan rymde ungefär en tredjedel av befolkningen. Med dagens befolkning i Hovåsdistriktet borde Askims nuvarande kyrka rymma ca 1.300 personer och de tre distriktskyrkorna tillsammans ca 7.500 personer. Idag räcker 270 platser i Askims kyrka oftast väl till för en folkmängd i Hovåsdistriktet på drygt 4.000 personer.

Dessutom låg ju kyrkan längst i norr i den långa socknen. De som bodde i södra Billdal hade lång väg till kyrkan och önskade en kyrka mera centralt belägen.

Frågan om att bygga en ny kyrka diskuterades livligt. År 1867 föreslogs att en ny kyrka skulle byggas men meningarna om var den skulle ligga gick isär och enighet kunde ej nås varför ingenting hände. Ett förslag var att den skulle placeras vid Högen som ligger ett par kilometer söder om Askims nuvarande kyrka i Hovås. Ett annat förslag var att Askim och Frölunda gemensamt skulle bygga en kyrka vid ”Hylte hög” (Hylte låg i närheten av nuvarande Pilegården). Men så inträffade något som nödvändiggjorde att en ny kyrka måste byggas. Söndagen den 12 november 1876 hände något avgörande. Mitt under pågående gudstjänst kl 13.00 under läsningen av episteltexten från altaret upptäckte vice pastor Peter Lundén från Fässberg att gnistor föll ner från taket. Eld hade utbrutit på vinden. Kyrkan måste omedelbart utrymmas samtidigt som man försökte rädda så mycket som möjligt av inventarierna. Som orsak till branden kan man läsa två versioner. Den ena lydde: ”Askims åldriga kyrka blev helt utbränd i en brand till följd av åsknedslag.” Dels är åsknedslag inte särskilt vanliga i november och dels finns det en mera sannolik version som stod att läsa i Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning den 15 november 1876. Artikeln är skriven av vice pastor Axel Palmgren i Fässberg den 14 november, alltså två dagar efter branden. Enligt Palmgren, som ju var kollega med Peter Lundén, var händelseförloppet följande.

Som i många gamla kyrkor saknades uppvärmningsanordning. Men några år före branden installerades en kamin. Som skorsten användes ett rör av järnplåt som på vinden isolerats med murbruk. Draget i kaminen var tydligen inte tillfredsställande varför röret hade förlängts så att det nådde högre än takåsen. Draget i kaminen blev mycket bättre men röret blev också mycket varmare högre upp. Murbruket på vinden klarade inte av detta utan överhettning och antändning blev följden. På mindre än en timme var kyrkan helt utbränd. Bara murarna stod kvar. Gråstenen i murarna kom sedan att användas vid byggandet av den nya kyrkan. Ett citat ur pastor Palmgrens artikel: ”Det var i sanning en sorglig anblick, att se församlingen under dylika förhållanden begiva sig ur det åldriga templet, som århundraden vänligt öppnat sina dörrar för efter lifsens ord hungrande själar.”

Nu var det slut på tvistigheterna. Det beslöts att en ny kyrka skulle byggas. Det blev kostsamt. Den gamla kyrkan var av någon anledning, antagligen för att man avsåg att bygga ny kyrka, sedan 22 år ej brandförsäkrad. En tomt ställdes till förfogande på hemmanet Stora Hovås till ett förmånligt pris. Bygget påbörjades 1877-1878 av Carl Olsson i Otterbäck och fullföljdes av byggmästare A. Krüger i Göteborg.

Kyrkan är byggd helt i gråsten, delvis från den gamla kyrkan. På grund av bergets sträckning på tomten placerades koret i söder i stället för som traditionellt i öster. Invigningen ägde rum på 1:a söndagen i Advent 1879. Från början fanns 500 sittplatser, men på grund av vissa ombyggnader och säkerhetsföreskrifter får nu endast 270 personer vistas i kyrkan.

Trots det häftiga brandförloppet i den gamla kyrkan kunde en hel del värdefulla inventarier räddas, om än i något skadat skick. Flertalet av inventarierna finns nu i Askims kyrka i Hovås, t ex altartavlan tillverkad 1726. Det berättas att ”sex starke män lyckades rädda altartavlan ur den brinnande kyrkan”. Den något skadade tavlan förvarades sedan på vinden till Backa skola, numera Askimsskolan, tills den i renoverat skick monterades i den nya kyrkan 1881. Tavlan är uppdelad i tre avdelningar: Nederst Kristus på korset, däröver Kristi gravläggning och överst en trästatyett föreställande Kristus med segerfanan. Vid renoveringen målades den rödvita segerfanan i blått och gult som den svenska fanan eftersom man konstaterade att Askim aldrig tillhört Danmark. Vid en senare renovering målades fanan i segerfanans rätta fäger med vitt kors på röd botten.

Som upphovsman förekommer två namn, nämligen Gustaf Biörsson Kihlman eller Kyhlman och Nils Kihlman eller Killman från Borås. Efterforskningar hos Regionmuseum Västra Götaland i Borås och i Svenskt Konstlexikon, del III, av Hahn Lundberger, i Göteborgs stadsbibliotek visar att Gustaf Kihlman grundade Kihlmans Bildhuggarverkstad i Borås. Han avled 1720 efter att ha varit föga verksam under slutet av sitt liv. Hans son Nils Kihlman var också bildhuggare och enligt Svenskt Konstlexikon står det klart att det var han som utförde altartavlan 1726 till en kostnad av 270 daler silvermynt (citat ur Svenskt Konstlexikon).

Slutligen följer här en lista över räddade inventarier från gamla kyrkan.

Altartavla av Nils Killman, 1726

Kyrksilver: kalk och patén, 1761

Två vinkannor i nysilver, 1862

Svarvad dopfunt i trä, 1600-talets slut (stulen från Askims kyrka på 1980-talet)

Dopfunt i sten, 1200-talet (skadad under branden, förvaras nu i Göteborgs stadsmuseum)

Golvur av Olof Rising (Urets fodral märkt Askims kyrka 1785. Årtalet står antingen för själva fodralets tillverkningsår eller tidpunkten för urets placering i kyrkan. Olof Rising avled 1783.)

Mässkrud i röd sammet, 1700-talet (skadad vid branden och lagad)

Tennflaska för nattvardsvin, 1713

Kyrkkista i beige trä, ”Fattigkista”, 1700-talet (Använd för insamling av pengar till församlingens fattiga)

Järnbeslagen grön kista för förvaring av kyrksilver, 1800-talet (Stulen under 1960-talet, återfunnen i oskadat skick)

Ljuskrona i vapenhuset, 1800-talets mitt (Hängde först i koret i nya kyrkan men utbyttes mot två malmkronor och förvarades sedan på kyrkvinden. Där återfanns den 1984 i mycket skadat skick. Den renoverades och placerades i vapenhuset till Tacksägelsedagen 1986)

Kyrkklocka (stora klockan), gjuten 1757

Kyrkklocka (lilla klockan), gjuten 1718, omgjuten 1886 på Eriksbergs Mekaniska Verkstad (Den lilla klockan hänger i samma klockaxel som i klockstapeln vid gamla kyrkan. Den stora klockan försågs med ny axel vid renoveringen 1998-1999)

Carl XII:s Bibel, 1703 (stulen och återfunnen i skadat skick)

Fotnot: Anledningen till att Axel Palmgren och Peter Lundén var vice pastorer var att Fässbergs pastorat, till vilket Askims församling hörde vid tiden för branden, var ett s k prebendepastorat till domprosten i Göteborg, den kände nykterhetskämpen Peter Wieselgren (1800-1877). Domprosten fick en del av sin lön från prebendepastoratet. Vice pastorerna fullgjorde den ordinarie kyrkoherdens tjänst i Fässbergs pastorat och därmed också Askims församling. Ordinarie kyrkoherde var domprosten Peter Wieselgren. Året efter branden avled Peter Wieselgren och när den nya kyrkan i Hovås stod klar 1879 hade Askims församling uppgått i det då nybildade Västra Frölunda pastorat. Axel Palmgren blev kyrkoherde i Västra Frölunda pastorat och Peter Lundén (1849-1906) blev 1889 kyrkoherde i Carl Johans församling i Göteborg och verkade där fram till sin död 1906.